fredag 18. januar 2019

Landet som icke är...

Bildekilde: Wikipedia/Ina Roos
I stedet for å skrive og risikere å skrive i stykker diktene til Edith Södergran (1892-1923), som jeg leste i romjula, gir jeg dere her to smakebiter på hennes lyriske verden. Begge diktene er henta fra den siste samlinga hennes, Landet som icke är, som utkom posthumt i 1925. Det var den samlinga jeg likte best, sammen med debuten Dikter fra 1916. Diktene er skrevet mens Södergran var alvorlig sjuk. Tuberkulosen, som hun fikk påvist allerede i 1908-1909, tok til slutt livet av henne.

I tillegg til å være tuberkuløs og tidlig få erfaring med døden - faren hennes døde av samme sjukdom i 1907 - og hvordan det er å ha en dødstrussel hengende over seg, levde Södergran også i ei brytningstid. Hun opplevde både første verdenskrig, revolusjonen i Russland samt stridighetene etterpå - eller kanskje først og fremst konsekvensene av disse. Hun reiste mye, hadde opphold ved flere sanatorier i ulike land og var ei språkmektig, danna, intelligent og imponerende kvinne. Hun snakka, leste og skreiv så ulike språk som svensk, finsk, tysk, russisk og fransk. Edith Södergran skreiv tradisjonelle dikt i tenåra, men er mest kjent for sin intense og moderne lyrikk, som hun fant fram til allerede i debuten.

Jeg har lest hennes Samlade dikter i svensk språkdrakt, derfor gjengis de slik også her.


MIN FRAMTID

Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.
Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den upp på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta mina ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skal bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.

***

ANKOMST TILL HADES

Se här är evighetens strand,
här brusar strömmen förbi,
och döden spelar i buskarna
sin samma entoniga melodi,

Död, varför tystnade du?
Vi äro komna långt ifrån
och äro hungriga att höra,
vi hava aldrig haft en amma
som kunnat sjunga såsom du.

Kransen som aldrig smyckat min panna
läggar jag tyst till din fot.
Du skall visa mig ett underbart land
där palmerna höga stå,
och där mellan pelarraderna
längtans vågor gå.


En fin artikkel om Edith Södergran og hennes forfatterskap finner du her.

6 kommentarer:

  1. Så fint å lese Södergran på en blogg! Ja, det er vanskelig å snakke og skrive om dikt, særlig dikt en blir berørt av på måter som er vanskelig å sette ord på, for kanskje de ordene ennå ikke er formet i leseren, men blir gjenkjent i opplevelsen av å lese diktet. Godt nytt år!
    Trudelutt

    SvarSlett
    Svar
    1. Ja, slik kan det også være. Eller det kan være vanskelig fordi en ikke vil si alt, eller en er redd for å ødelegge diktas egenart med prat og egen tolkning. Jeg opplever ofte at andres tolkninger kommer i veien for egen leseropplevelse og tolkning, og da er det godt med få ord, å la dikta tale for seg sjøl. Uansett er det fint med slike opplevelser, det er godt at ikke alt er klart og tydelig, men at en kan gruble og undre og føle litt også. Men det er helt klart ei bok jeg ikke ville gitt til alle - diktene krever både nærvær og innlevelse.

      Godt nyttår til deg også:)

      Slett
  2. Hun er en flott dikter. jeg skrev om henne i Anitas diktlesersirkel. Der må du bli med!
    Mitt innlegg: https://kleppanrova.blogspot.com/2018/07/edith-sodergran.html

    SvarSlett
    Svar
    1. Helt enig! Skal tenke på om jeg skal være med der, ja:)

      Slett
  3. Takk! Det var fint å få på ein fredag.

    SvarSlett
    Svar
    1. Bare hyggelig! Riktig god helg - sjøl om det er ei uke etterpå;)

      Slett