Landet som icke är...

Bildekilde: Wikipedia/Ina Roos

I stedet for å skrive og risikere å skrive i stykker diktene til Edith Södergran (1892-1923), som jeg leste i romjula, gir jeg dere her to smakebiter på hennes lyriske verden. Begge diktene er henta fra den siste samlinga hennes, Landet som icke är, som utkom posthumt i 1925. Det var den samlinga jeg likte best, sammen med debuten Dikter fra 1916. Diktene er skrevet mens Södergran var alvorlig sjuk. Tuberkulosen, som hun fikk påvist allerede i 1908-1909, tok til slutt livet av henne.

I tillegg til å være tuberkuløs og tidlig få erfaring med døden - faren hennes døde av samme sjukdom i 1907 - og hvordan det er å ha en dødstrussel hengende over seg, levde Södergran også i ei brytningstid. Hun opplevde både første verdenskrig, revolusjonen i Russland samt stridighetene etterpå - eller kanskje først og fremst konsekvensene av disse. Hun reiste mye, hadde opphold ved flere sanatorier i ulike land og var ei språkmektig, danna, intelligent og imponerende kvinne. Hun snakka, leste og skreiv så ulike språk som svensk, finsk, tysk, russisk og fransk. Edith Södergran skreiv tradisjonelle dikt i tenåra, men er mest kjent for sin intense og moderne lyrikk, som hun fant fram til allerede i debuten.

Jeg har lest hennes Samlade dikter i svensk språkdrakt, derfor gjengis de slik også her.

MIN FRAMTID

Ett nyckfullt ögonblick

stal mig min framtid,

den tillfälligt hoptimrade.

Jag skall bygga den upp mycket skönare

såsom jag tänkt den från början.

Jag skall bygga den upp på den fasta marken

som heter min vilja.

Jag skall resa den upp på de höga pelare

som heta mina ideal.

Jag skall bygga den med en hemlig lönngång

som heter min själ.

Jag skal bygga den med ett högt torn

som heter ensamhet.

***

ANKOMST TILL HADES

Se här är evighetens strand,

här brusar strömmen förbi,

och döden spelar i buskarna

sin samma entoniga melodi,

Död, varför tystnade du?

Vi äro komna långt ifrån

och äro hungriga att höra,

vi hava aldrig haft en amma

som kunnat sjunga såsom du.

Kransen som aldrig smyckat min panna

läggar jag tyst till din fot.

Du skall visa mig ett underbart land

där palmerna höga stå,

och där mellan pelarraderna

längtans vågor gå.

En fin artikkel om Edith Södergran og hennes forfatterskap finner du her.