mandag 3. juni 2019

På galleri

Jeg klarer ikke å la være, og må dele følgende avsnitt med dere i dag:

En dag befann jag mig tidigt på morgonen nästan ensam på ett galleri, där en pompöst stor målning hängts på galleriets bästa plats. En skyddande avspärrning fanns framför den, liksom en stoppad bänk. Där kunde kanske dyrkande finsmakare, som stirrat sig yra, fullborda sin tillbejdan sittande. För mig tycktes verkligen den här målningen anse sig vara utställningens drottning.
     Den föreställde en kvinna, som jag tyckte föreföll vara betydligt större än i verkligheten. Jag räknade ut att om man fick upp den här damen på en tillräckligt stor våg, lämpad för invägning av stora mängder råvaror, skulle den säkert visa på 90-110 kilo. Hon var verkligen synnerligen välgödd. Hon måste ha satt i sig mängder av kött, för att inte tala om bröd, grönsaker ock dryck, för att bli så bred ock lång och få en sådan rikedom av muskler och ett sådant överflöd av fläsk. Hon låg halvt tillbakalutad på en soffa. Varför hon gjorde det var svårt att säga. Fullt dagsljus strålande runt omkring henne. Hon föreföll vara vid god hälsa och stark nog för att göra två ordinära kockars arbete. Hon kunde inte åberopa en svag rygg, så hon borde ha stått upp eller åtminstone ha suttit kapprak. Hon hade ingen anledning att ligga och dra sig mitt på dagen i en soffa. Hon borde också ha haft på sig anständiga kläder, till exempel en klänning som täckte henne ordentligt, vilket inte var fallet. Trots ett överflöd av material, cirka tjugosju meter tyg skulle jag tro, hade hon inte fått till något som skylde henne hjälpligt. Sedan fanns det inga ursäkter för den eländiga röra som omgav henne. Krukor och kastruller - jag borde kanske kalla dem vaser och pokaler - drällde omkring här och där i förgrunden tillsammans med en massa skräpiga blommor. Osannolikt långa och oordnade gardiner täckte soffan och belamrade golvet. När jag tittade efter i katalogen fann jag att detta anmärkningsvärda verk bar namnet "Cleopatra".

Sitert fra romanen Villette, side 239-240.
Skrevet av Charlotte Brontë, 1853.
Til svensk ved Anna-Karin Malmström Ehrling og Per Ove Ehrling.
Modernista forlag, 2018.

2 kommentarer: